Vår underbara son är hos oss nu och ville ut lite tidigare, han är född 5 dagar innan bf. Han ligger brevid i bybynestet och sover, det känns konstigt att han är hemma hos oss.
Har lite saker och bearbeta och tänkte att jag ska skriva lite om förlossningen och även hur jag kännt med min barnmorska när jag haft besök.
Börjar lite med att säga att man måste våga fråga mera och ställa mera krav, inte vara för feg och fråga. Stort sätt varje besök sa inte min barnmorska vad mina värden va, sf måttet på magen, blodtryck eller hans hjärtljud. Någongång i bland berätta hon eller så kolla jag på hennes papper, jag vågade inte fråga henne om jag inte såg eller så vad hon skrivit. För ca: 2 veckor sedan var jag på besök och hon kände på magen och märkte hon försökte kolla hur han låg, men hon sa inget. Jag frågade ligger han med huvudet neråt? hon svara det känns som det, jag har vart väldigt orolig att han legat i säte, för min mamma födde mig i säte. Jag litade på henne att huvudet ligger neråt.
I tisdags vid ca 03.30 började oregelbundna värkar fram till ca 15.20 och då börja de komma tätare och göra ont. Ringde förlossningen vid 17 för då var de regelbundna men jag kunde hantera dem, vid 18 var det jobbigt men hanterbart. Vi åkte in till förlossningen och då satte de på ctg på mig och efter ett tag undersökte de mig, var öppen 2 cm och tappen var bakåt, sa att han var fixerad och jag kände vad bra, blev hemskickade för att jag kunde hantera värkarna. Kom hem vid ca 20.30 och passade på och vila för det var igång och han ville ute. Vid 22 började de göra väldigt ont och jag fick andas i genom dem. Älsklingen låg i sängen och försökte sova.
Höll på ett bra tag tills jag kände att jag behövde kissa och ställer mug upp och det bara rinner ner för mina ben, så ca 00.15 går mitt vatten och vi åker in till förlossningen en andra gång. Kommer in till dem vid ca 00.35 och jag hade väldigt ont, så fort vattnet gått så började värkarna göra ont. Kollat ctg och det ser bra ut. Vid 01.00 gör det ont och vi pratar om olika hjälpmedel och barnmorskan vill göra en undersökning. Hon känner att tappen är bakåt men osäker, hon säger inte allt hon tänker. (Något hon sa till mig efter allt) Hon ber en annan barnmorska undersöka mig och se, då upptäcker dem att vårt lilla hjärta ligger i säte, är uppen 5 cm. För att vara helt säkra, kollar de med ultraljud för att få det bekräftat. Vi pratar om hur vi ska gå tillväga, till slut bestäms det att de blir akutkejsarsnitt och när det blir bestämt går det fort och jag minns inte mycket. Var tvungen och stanna upp mina värkar, så undertiden de förbereder så har jag lustgas som hjälper mig igenom varje värk. De går en stund innan jaag blir förberedd för kejsarsnittet och här i från är det luddigt. De sätter in en kateter men minns att de visste jag inte om när de gör de, jag får även byta kläder och de var svårt med värkarna, de var väldigt starka. Åker upp till operationssalen och där börjar de förberedda mig och det är svårt när jag har värkar som sagt. Fick ryggbedövning och fy fan vad jobbigt och ont de gjorde när jag fick den, var vaken under hela tiden det pågick. Han födds 30dec kl:02.58 och han skrek massor, och älsklingen följde med. Han visa upp han så fick se han lite innan de gick i väg och kläde på han, Kevin vägde 3445gram och var 50cm lång. Han och älsklingen myste massor medans de satte i hop mig. Låg på uppvaket ett bra tag innan de kommer till mig och jag fick hålla han för första gången och även amma.
När jag börja känna mer i benen och så fick vi komma upp till bb och vi var väldigt trött. Onsdagen kändes som den var väldigt lång och vi både hade vart upp mer än 24 timmar.
Det förklara väldigt bra och jag kände mig trygg innan, under tiden och efter kejsarsnittet och de som tog hand om mig får en guldstjärna av mig. Glad att det gick bra och att de berätta hela tiden vad som hände, även fast jag inte minns allt. Vart en bra förlossning även efter allt som hände på tisdags kvällen och onsdagsnatten.
Ett stort GRATTIS till Kevin!!
Vad jobbigt det blev för dig med förlossningen.
Hoppas att ni mår bra nu.
Kram Linduz.